"I livets lopp finns det inget målsnöre. De snören vi passerar är starten till ett nytt lopp."

Nu är vi hemma igen efter en underbar semester i Spanien. Sol bad och ätit hur mycket som helst. Underbart. Får nu se om jag kommer i arbetsbyxorna på lördag igen :)
Flytten närmar sig med stormsteg och jag spricker snart av längtan! Längtar till att få hålla i Vincent och Theodor, antar att de växer så att det knakar, längtar till att få sitta några timmar och bara snacka skit med, Sanna, Martina och Signe.
Saknar Pia och Ullis mer än någonsin, får heller inte träffa dom försen imorgon natt..

Jag undrar lite med mig själv, varför jag har så svårt att leva i nuet? Det är antingen minst en månad framåt, gärna tre fyra år framåt, eller så sitter jag och tänker tillbaka. Tillbaka på barndomsminnen, tillbaka för fem- sex år sedan, när vi fortfarande var ett stort "kompisgäng" som var dag som natt, vardagskvällar var att titta på film, ut och käka pizza på natten. Vi var som en jätte familj om jag får tycka.. Men som med allt så går tiden framåt och jag har så svårt att släppa det. Det är nu livet börjar på riktigt,
med rädsla för att släppa det som varit.
Varför? En trygghet?

Idag flyger vi till Skellefteå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0