"Den första bilen i livet glömmer man lika lite som den första kvinnan. "

Tänk om jag också kunde ha det där drivet igen.. Då träningen låg i vardagen och allt annat betydde helg. Kanske kommer det tillbaka någongång. Gäller väl egentligen bara att börja någonstans. Ikväll ska jag och Johan ut och springa för andra gången, det är väl kanske en start?

Ullis, du gör mig nästan nervös med dina framrus mot främmande människor.. Hur ska det sluta?
Men goo är du!

Nu har jag lämnat in Corsan för lite reparation. Bil och veterinärkostnader, det är kul det! Men hoppas att det inte sticker iväg allt för mycket. Sen får den nog allt bli såld, även om det svider lite (mycket) i mig, det är ju min trogna bil :)

Inne på dag 12! Alltså bara 4 dagar kvar till ledighet!

"Om du är ledsen, var inte ensam. Om du är ensam, var inte ledsen."

Varför blir jag sur över saker som egentligen inte är värda att vara sur över? Varför blir jag ledsen för saker som egentligen inte är värda att vara ledsen över? Alla varför.. Men ingen verkar ju ha svar.


"Ju mer sand som har runnit genom livets timglas, desto klarare ser vi genom det."

Helt galet vad tiden går. Agnes är tydligen så stor nu så att hon är ett barn, kan man säga så? Hon har ju alltid varit ett barn, men nu inget spädbarn, knappt bebis.. Jag måste se, jag måste krama! Vincet och Teodor lär ju vara vuxna innan jag få hålla i dom och då inte mer än en klapp på axeln.


16 Dagars jobb är jag mitt upp i. Det är inte det att jag inte vill jobba, för det vill jag, men frågan är hur pigg och uppmärksam jag är de sista sex dagarna..  Går in på dag sju imorgon, vilket innebär elva dagar kvar till jag får åka till Sala!! Längtar.

Mörk är det ute nu också, jag kan ju inte påstå att klockan är mycket, men himlen säger då det.
Spaninen !

"Att ha tråkigt på sitt arbete är att arbeta dåligt."

Hemma i lugn och ro efter en underbar arbetsdag, den bara sprang iväg. Jag trivs och det är skönt att vara tillbaka trots allt :)
Laga rösti och kyckling står på schemat. 

"I livets lopp finns det inget målsnöre. De snören vi passerar är starten till ett nytt lopp."

Nu är vi hemma igen efter en underbar semester i Spanien. Sol bad och ätit hur mycket som helst. Underbart. Får nu se om jag kommer i arbetsbyxorna på lördag igen :)
Flytten närmar sig med stormsteg och jag spricker snart av längtan! Längtar till att få hålla i Vincent och Theodor, antar att de växer så att det knakar, längtar till att få sitta några timmar och bara snacka skit med, Sanna, Martina och Signe.
Saknar Pia och Ullis mer än någonsin, får heller inte träffa dom försen imorgon natt..

Jag undrar lite med mig själv, varför jag har så svårt att leva i nuet? Det är antingen minst en månad framåt, gärna tre fyra år framåt, eller så sitter jag och tänker tillbaka. Tillbaka på barndomsminnen, tillbaka för fem- sex år sedan, när vi fortfarande var ett stort "kompisgäng" som var dag som natt, vardagskvällar var att titta på film, ut och käka pizza på natten. Vi var som en jätte familj om jag får tycka.. Men som med allt så går tiden framåt och jag har så svårt att släppa det. Det är nu livet börjar på riktigt,
med rädsla för att släppa det som varit.
Varför? En trygghet?

Idag flyger vi till Skellefteå.

" Den största lyckan är att veta att en annan människa behöver en."

Dålig uppdatering, brist på tid och lust helt enkelt.
Ett snabb besök på Öland med min underbara familj och respektive. Johan, jag och hundarna tog corsan och rullade ner mot öland runt åtta på tisdagskvällen. I Kalmar bestämde vi oss för att stanna och sova då båda var trötta. Sagt och gjort. Men så här i efterhand kan jag avråda alla från att trycka in två personer och två hundar i en bil som inte är större än sig själv.. Men en upplevelse det med.
Fredagkväll åkte vi hem igen, sönderbränd och fin.

Nu sitter jag mest och väntar ut tid för att börja packa och städa inför kommande resa: Spaninen.
Och jag kan inte annat än att sammanfatta mitt liv just nu i en enda stor lycka!

"Att vänta barn är som att bära ryggsäck, fast tvärtom."

Jag har ganska många som är eller har varit gravida runt mig. Men det är en sak som jag inte förstår..
Man blir tydligen ganska kräsen och klarar inte av att äta vad som helst, ändrar smak osv. Men hur fungerade det där förr? Jag menar långt bak i tiden då det inte fanns så mycket att välja på. Fick de gravida svälta? Eller går det helt enkelt att ge sig fan på att jag måste äta kött idag fast jag bara vill kräkas när jag tittar på den? Det lär jag nog själv se den dagen jag sitter med kula. Men det är lite klurigt.

Äggen är sluut!! Jag får äta fil och morötter. Mums. Eller? Frågan är bara om jag håller mig mätt.. Det lär ju visa sig.
En dag kvar nu!
188 timmar fick jag ihop Juli månad. Bra jobbat av mig måste jag ju få säga.
Heerå.

RSS 2.0