" Att umgås med andra människor ger för det mesta mycket lite - ibland bara snuva."

Snor, snor och snor. Tänk, det är det värsta jag vet, att vara snorig. Känner mig så fruktansvärt ofräsch och äcklig, det bara rinner och tar aldrig slut oavsett hur mycket snytningar jag gör på en dag. Legat inne nu i två dagar och inte gjort ett skit och håller alla tummar på att det ska gå över..

Var på föräldrargruppen i måndags igen och det var riktigt kul! Första timmen var värre än skolan, jag tycker inte det här med förlossning är kul eller intressant. Och framför allt inte alla termer för det.. Min tanke är att min kropp löser det som behöver lösas och blir det problem så finns hjälpen där på plats.
Men andra timmen så fick vi tjejer prata lite själva och grabbarna fick sticka iväg till ett eget rum. Så nu har vi tjejer planer inför både sommaren och där efter! Tack komunen för lite nya vänner ;)

"Efter regn gror gräs, efter vin växer struntprat."

Helt underbart väder! Hemskt att vara i lägenhet under sommaren! För att få sol på ena balkongen krävs en rejäl motorsåg.. En tanke bara, men tänk så många grannar inklusive mig som skulle bli glada.

En dusch, lite mat och sedan iväg på föräldrargrupp, har inte så höga förväntningar faktiskt. Senare blir det vårruset!! Ganska mycket högre förväntningar, även om jag kommer att gå i myrsteg i vissa perioder.

Har nog aldrig varit så träningssugen som jag är just nu. Bara för att jag inte riktigt kan ta ut det jag vill av kroppen. Jag är galet sugen på att springa. Men en promenad om dan får duga än så länge. Bara tre månader kvar, sen kan jag ju faktiskt sätta fart. Det tråkiga är att sommaren redan är över då..
Heeejsveeejs

"Jag har blivit gravid, men kan inte hitta gravören"

Nu har vi varit upp i Skellefteå och bara tagit det lugnt med Johans familj. Var lite som att åka tillbaka i tiden, grått och inte alls så vårigt som det är här nere. Och hur trevligt och mysigt det än är uppe i Norr så är det ALLTID så fruktansvärt skönt att komma hem till våran egna säng och egna rutiner. Tänk att det ska behövas åkas bort för att upptäcka hur bra det är hemma..

Cravings säger ni.. Nej jag måste gör er besvikna, jag har inte haft några direkta såna. Däremot så är citroner MYCKET godare än förut, men jag känner inte det här måste ha begäret.  Jag blev "stor" ganska sent och har därför inte alltid varit påmind om att jag är gravid. Det är inte försen nu som det kommer bebistankar upp i huvudet hela tiden, vilket också är lite jobbigt. Varje gång jag reser mig upp ur soffan, varje gång den lilla sparkar, varje gång jag ser mig i spegeln, varje gång jag sitter i soffan. I princip hela tiden med andra ord.
Jag har också mått så otroligt bra, många gånger har jag tänkt "är det så här att vara gravid så kan jag vara det jämt"

Tänker jag tillbaka på i början så ser jag ändå en viss skillnad och att allt inte var helt på topp dygnet runt. Humöret var nog lite värre, men inte så där djävulskt som jag ofta hört att det ska bli. Sen var inte heller maten det bästa på dagen, kött var verkligen ingen hitt. Pinade i mig maten, sakta men säkert. Även väldigt mycket oro, det är inget i magen, det är påhitt, jag har blivit knäpp. Varför kräks jag inte? Varför känner jag inget? V. 16 fick jag komma in och lyssna. Och visst var det ett hjärtljud vi hörde, otroligt snabbt ljud. Men så mäktigt. Då var tårarna inte långt bort kan jag säga. Ultraljudet var också en upplevelse, men jag måste nog påstå att hjärtljudet var snäppet mer känslosamt.

Nu har 70% av graviditeten gått och jag måste få berömma mig själv. Jag är faktiskt stolt. Senast igår var jag och Johan och spelade basket. Jag gnäller inte ofta, kanske borde jag lugna ner mig en smula, men samtidigt så vill jag inte, jag mår bra och jag kan! Visst pratar jag en hel del om det, men mest med Johan. Vet själv att det inte är allt för intressant för andra att lyssna på, men jag måste ju få det ur mig. Måste få berätta att det är lite jobbigt att bli "tjock" att se brösten förstöras för all framtid, att bli finnig inte är jätte kul, att höfterna blir bredare, att inte få känna sig attraktiv är riktigt jobbigt, att se att folk ser på mig med helt andra ögon. Jag är inte jag längre. Och att hinna anpassa psyket lika fort som kroppen gör det är inte allt för enkelt.

Men framför allt det där så skiner jag, jag känner det, jag är lycklig!
För allt det som känns jobbigt är för det mesta psyket och det har jag fått/får mycket hjälp, all hjälp från den person som inte bara är min sambo utan min bästa vän. Även när jag som minst visar att jag faktiskt mer än allt behöver en kram och bara få höra de där underbara orden så lyckas han då alltid trycka på rätt knappar.

Erikslund

Så idag var johan också ledig vilket gör allting 100 gånger roligare! Mysfrukost, sorterat babykläder och även märkt det som bara är lånat. Shoppat kläder till mig och till johan. Och det sista vi gjorde innan hemfärd var att köpa en bilstol.

Nu har vi nog allt för den lille, bara att pluppa ut nu kan jag tycka. Större är jag inte sugen på att bli!


"Det är svårt att lära en gammal hund att låta bli att sitta."

Så efter en jobb helg är jag åter tillbaka till min vardagliga "rutiner" (som om att jag hade några..)
Jodå minst en timmes utevistelse på ett eller annat sätt, tror jag ska ut till brukshundsklubben och hoppa några hinder med min extremt euntiastiska hund!
Tokfint väder är det i alla fall.

Tänk om jag hade en hobby, vad skulle det vara? Top modell var iaf inte min grej kan jag säga..

En bild på magen ska jag absolut fixa, har ingen framme just nu, men under dagen kan jag nog ta en.

"Arbete skämmer ingen, men att inte arbeta är skamligt."

Jag verkligen avskyr att inte jobba, det tär på mig. Har aldrig någonsin sedan 3års ålder varit så här mycket ledig. Känner mig fruktansvärt menings- och värdelös. Fixar och donar hemma, inte extremt men så att det håller sig fräscht vilket också växer till en irritation att jag gör allting själv hemma. Men det tycker jag väl ändå hör till, den som är hemma kan väl åtminstonde ta ansvar för tvätt och dammsugning?
Jobbar endast helger, det får mig bara att må dåligt. Kan aldrig någonsin tänka mig att bli hemma fru! Men det blir väl annat den dagen bebis väljer att titta ut, då får jag tillbaka heltidsjobbet men med brutalt mycket mindre lön.

Vem vill anställa mig? Det är klart att ingen vill. "Hej! Jag kan jobba i en och en halv månad sen ska jag gå hem och vänta på att kläcka ut ett barn."


RSS 2.0